Depression
Det finns många olika diagnoser för depression,
och skillnaderna ligger framför allt i hur svåra
symtomen är, hur länge man har haft besvären
och ibland också vad som har utlöst depressionen.
Egentlig depression
Detta är den kanske allvarligaste formen av depression,
åtminstone om man räknar antal symtom och hur svåra
symtomen är - men även inom denna grupp kan det
variera en hel del mellan individer. För att bli diagnostiserad
till att lida av egentlig depression skall man ha minst 5
av följande symtom (varav ett ska vara nedstämdhet
eller minskat intresse/glädje):
- stark nedstämdhet (eller irritation) mest hela dagen
- tydligt minskat intresse för eller minskad glädje
av de flesta aktiviteter
- mer än 5% viktnedgång eller viktuppgång
under en månad (utan att ha strävat efter detta)
- eller dålig aptit eller ökad aptit så
gott som varje dag
- sömnlöshet eller extrem sömnighet och trötthet
- rastlöshet eller tröghet
- trötthet eller minskad energi
- känsla av värdelöshet eller skuld
- minskad förmåga att tänka och koncentrera
sig, svårigheter att fatta beslut
- återkommande tankar om döden och tankar på
självmord
Dystymi
Dystymi är en "lindrigare" depression på
så vis att man inte är lika djupt nedstämd
och inte har lika många symtom. Däremot är
det en depression som varar längre - och man skall ha
haft nedstämdheten under mer än två år
för att det ska diagnostiseras som dystymi. Att symtomen
är långvariga innebär att de ofta också
är mera svårbehandlade.
Ospecificerad depression
Det här är egentligen en forskningsdiagnos,
och betyder oftast att personen inte uppfyller alla tecken
på egentlig depression eller dystymi. Det kan t ex vara
så att personen endast har fyra av symtomen som krävs
för egentlig depression, eller att han/hon haft problemet
under för kort tid för att det ska räknas till
dystymi.
Manodepression eller bipolär sjukdom
Bipolärt syndrom innebär att man har humörsvängningar
som pendlar från överdriven upprymdhet och omdömeslös
överaktivitet till djup depression. Framför allt
under det maniska tillståndet kan den sjuke vara i det
man kallar psykos. Det betyder att man förlorat verklighetsuppfattningen,
och kan drabbas av hallucinationer eller vanföreställningar.
Perioderna av mani och depression kan gå i varandra,
och det är vanligt att en manisk period avslutas med
depression eller tvärtom. Till skillnad från egentlig
depression drabbas män lika ofta som kvinnor av manodepressivitet.
Sjukdomen har starka ärftliga inslag, är livslång
och behandlas i första hand med medicin.